Kände för att skriva något "poetiskt" här idag, så jag satt & filosoferade ett tag
och bestämde mig för att jag lika gärna kan skriva lite om kärlek.

Som alla säger så är det just det här som livet handlar om.
Utan kärlek så är man allt annat än lycklig.
Men vem bestämmer egentligen vad begreppet "lycklig" innebär?

På ett sätt så måste jag erkänna att jag har påverkats av detta.
Det är klart det finns tider jag kan känna att jag inte lycklig, bara för att jag inte har någon.
När jag väl blir "lycklig" så kan jag aldrig öppna mig helt bara för att jag är rädd för att
bli "olycklig" igen. Samtidigt så tror jag att mycket av det här beror på min barndom och hur
jag har påverkats av förhållanderna runt omkring mig under den tiden. Jag vill inte genomgå det
personerna i min närhet gick igenom & det gör att jag stänger mig helt för att inte bli besviken.

Även om det är denna bit som fattas i mitt liv, så är jag fortfarande tacksam varje dag.
För det liv jag lever, den personen jag är & alla fina människor jag har omkring mig.

Enligt mig så gör det mig lycklig, jag är nöjd med hur mitt liv ser ut idag.